En kväll med pest 3

-"En .38, en uzi, en kalle och en nia. Om Ken öppnar käften ska jag sitta av en tia"

Sitter ju och åker mycket bil i jobbet (över 15 tim i veckan) så det blir en hel del radiolyssnande. Och något som jag har konstaterat är att norska P3 vinner duellen mot svenska P3, då de inte bara inriktar sig mot att spela "populärmusik" som svenska P3 har i sina stadgar. Idag har jag tex fått höra artister som Rage Against The Machine, Raised Fist, Placebo, Radiohead & Bob Hund på NRK P3, och ja jag sitter här med brustet hjärta då svenska P3  verkligen svek mig senast jag åkte hem. Då jag till och med bytte till P4 (stängde av radion 2 min efter jag gjort det dock då jag inte klarade av att bli vuxen). För det va nämligen så att den kvällen spelade dom en genre som inte ens titeln på den går riktigt ihop, Svensk Gangster Rap
Smaka lite på ordet, svensk gangster rap... visst smakar de skit?
Nu är det inte så att jag sitter o dömer ut hela svenska hip hop kulturen, för Sverige har många otroligt bra rappare.
Men när folk börjar sjunga om hur dom knäppte nån kille på plattan som var skyldig honom tjackpengar när de egentligen snattade en piggelin på pressbyrån eller brände bajs utanför nåns lägenhetsdörr, då spårar det verkligen. För det här är Sverige, landet lagom. Visst finns det tung kriminalitet, men Hells Angels sitter ju inte och skriver raplåtar om hur deras verksamhet fungerar.
Nädå ni har mitt ord på att jag kommer stänga ner bloggen, skära av mina öron och respektera svensk gangster rap fullt ut när Jackie Arklöv, Anders Eklund eller Tomas Quick släpper en låt på spotify om deras liv.

Schizofrenin slår till

Har numera upptäckt att det är skadligt att jobba ensam, har nu jobbat ensam sen i januari och nu e de fan inte roligt längre. För jag har upptäckt att när jag blir arg på mig själv så skäller jag på mig själv, i stuket -''din efterblivna jävel, nu får du fan gå hem e så jävla less på dig''. Men nu i efterhand har jag tänkt på de, o då slog de mig. Dubbelnamn, det måste vara det. Karl, den snälla och ordningsamma och Magnus den förbannade jäveln med tourettes syndrom. Så om man hade tagit livet av sig så kan man ju lätt skylla på mina föräldrar. Men igår natt kom faktiskt räddningen när Henke och Jonta kom till undsättning som jag ska jobba med denna och nästa vecka najs fucking jävla bajs.

I sommar blir de ju festival iallafall,, för ångrar mig så sjukt fortfarande för festivaler och spelningar man missade förra sommaren.Den spelningen man nästan vill skjuta sig för att jag missade var Arcade Fire i Dalhalla, för Arcade Fire är sådant band som du inte har något emot att du sitter ner, för den musiken som de skapar är nästan till för att sitta ner och bara njuta av dessa underbara toner o melodier. Men den festival som nästintill redan är bokad är Peace & Love med band som Kings of Leon (behöver ingen beskrivning), 30 Seconds To Mars (stilren rock/pop som går hem i alla väder), Looptropp Rockers (Sveriges enda riktiga rapgrupp med Sveriges genomtider bästa rappare i spetsen, Promoe), Journey (ett ord, kult) Maskinen (alltid kul o se Frejs underbara scenshow), Mustach (ett av Sveriges mest respekterade och hårdast kommersiella rockband) Social Distortion (pelarband inom punken), Ziggy Marley (efternamnet säger allt), Kvelertak (Norsk hardcore när den är som bäst) Asta Kask, Rebecka & Fiona, Soilwork, The Haunted,, Those Dancing Days, jaaa listan e jävligt långt. Men va jag har för misstankar är att dom även kommer boka Glasvegas och Arcade Fire.

Mark my words!

From Norway with Love

Alla på byggena önskar att dom var himlingsmontörer för vi har företräda framför alla och andra får anpassa sig efter oss. Men idag har det glamorösa livet som akustiktaksmontör varit i min röv, för idag har jag upplevt hur Anne Frank hade det, då jag har varit helt ensam på översta våningen och inte nog med det så har nån av pollackerna tappat bort/ tagit hem nyckeln till barackerna så idag fick jag ta med mikrovågsugnen och matlådor från boendet. Och sedan fick jag avnjuta min mat på betongolvet inne på bygget.

Förresten om dom filmatiserar Anne Franks dagbok någon gång, tror ni den kommer heta Anne Franks Videodagbok?

 

Men sedan har man sina  fina stunder på toa (nog den första gången i livet jag skrattar när jag skiter) för alla dessa barack-toa-klotter som finns är helt underbart.

 

Den här bilden talar ju verkligen för att byggare är de mest fantasifyllda människorna i världen, jag menar vem i världen skulle rita en Drake/tjur som sitter fastspänd på en skateboard som drar sig fram med stavar samtidigt som han blir avsugen av en nazist i nätbrynja och nätstrumpor som blir påsatt av 3 negerkukar? Jo byggare. 

 -¨I deserve to be this good, don't you bring me down"
Som sångerskan Linnea Jönsson sjunger i öppningslåten Reaching Forward får mig att kännas som en hustrumisshandlare.Men sedan har vi låtar som känns som en knytnäve fullproppad av ett gäng hyperaktiva pop tjejer som har tryckt i sig varsin burk av amfetamin. För så mycket olika svängningar i de olika låtarna är det som gör den här plattan till en av de bästa svenska albumen änsålänge 2011.

Those Dancing Days - Daydreams & Nightmares


Alla måste lyssna!