fredag 4 mars 2011

 -¨I deserve to be this good, don't you bring me down"
Som sångerskan Linnea Jönsson sjunger i öppningslåten Reaching Forward får mig att kännas som en hustrumisshandlare.Men sedan har vi låtar som känns som en knytnäve fullproppad av ett gäng hyperaktiva pop tjejer som har tryckt i sig varsin burk av amfetamin. För så mycket olika svängningar i de olika låtarna är det som gör den här plattan till en av de bästa svenska albumen änsålänge 2011.

Those Dancing Days - Daydreams & Nightmares


Alla måste lyssna!
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar